Bräckeminnen

 vapen.jpg

 

Välkommen Förord & Regler Nyheter 14-08-26 Inlägg Gästbok Barndomsminnen Islossning Biografen Längre Artiklar Kändisar Sponsorer Privata bidragare Länkar Karta Bräcke mästerskapet

 

 

 

 

 

Konfirmation och stinkbomber

 

Skriven av:      Leif Israelsson " Dragos"

 


 

Denna händelse kan sägas utspelas i två akter, alltså två lördager efter varandra under konfirmationsundervisning i realskolans regi. Som en sista lektion på lördagar. Någon gång vårvintern 1960.

 

AKT 1.

 

Startade på middagsrasten vid ett besök på Rikards Sport. Där fanns allhanda ting för eventuella busstreck att inhandla. Såsom stinkbomber och en typ av gula knallhagel!

 

Nåväl, efter moget övervägande och en titt i plånboken så delade jag(Dragos), Brynge (Gunnar) och Karl-Erik på en 3-pack stinkbomber. Andra personer köpte ett par askar knallhagel.

 

Därefter så gick vi förväntansfulla till skolan och konfan. Vår ordinarie präst var ju kyrkoherde Edsfors. Besvikelsen blev därför stor när kommunister Larsson från Nyhem stegade in i salen.

Planerna blev inte riktigt som vi tänkt oss. Så vi var beredda på att vänta till lördagen därpå.

 

Men plötsligt så spreds en odör i salen och det visade sig senare att Karl-Erik hade tappat sin  stinkbomb när han förevisade den för PO. Då var”skadan” redan skedd så därför slängde jag och Brynge våra också. Samtidigt så spreds en del knallhagel ut också.

 

Resultatet blev ju förstås att kommunister Larsson rusade ut genom dörren och in till rektor Johansson som var kvar. Efter några sekunder så kom båda rusade förstås. Alla blev utkörda ur salen och dörren stängdes för nu skulle bevis säkras. Vi hörde ut i korridoren när de ”hittade” knallhaglen. Några stinkbombsrester fann de inte heller. Under tiden gick ju snacket i korridoren vad som skulle hända. Så kom rektorn och prästen ut ur salen.

 

Första kravet var att syndarna skulle träda fram men ingen sa något. Då kom hotet om klassanmärkning om inte de skyldiga erkände. Rektorn gick tillbaks till expeditionen.

För många lät förstås klassanmärkning som något fasansfullt. Vi som redan hade anmärkningar fall väl snarast det hela intressant för nån sådan hade vi inte varit med om.

 

Men slutligen blev pressen från övriga så stor att vi beslöt oss för att erkänna våra synder.

Så en i taget gick vi in till rektorn, först Karl-Erik sen jag och sist Brynge. Så det blev förstås hemanmärkning till oss tre. Lyckades för övrigt få min mormor att skriva på den i tron att hon skulle skriva under en historieskrivning. Här skulle historien kunna sluta………Men…..

 

AKT 2.

 

Nästa lördag och  ny konfirmationslektion.

Kyrkoherde Edsfors kommer in i salen med rektor Karl-Henry Johansson i släptåg.

Alla sätter sig och rektorn sätter sig längst bak . Bakom ryggen på mig och Brynge där vi har våra bänkar i mitten längst ner.

 

Den berömda knappnålen skulle ha låtit som en timmerstock modell större. Nåväl lektionen började och prästen talade om en massa olika saker där han naturligtvis hänvisade till olika skriftställen. Så frågar prästen om någon kunde 3:e trosartikeln. Det otroliga var att den kunde jag. Skyndade mig att räcka upp handen och fick ögonkontakt med prästen. Då väser jag till Brynge –upp med handen! Han litar på mig och räcker upp handen. Jag får förstås frågan och läser upp 3:e trosartikeln. Brynge kunde den inte!

 

Prästen fortsätter med sina hänvisningar och efter en stund så hänvisar han till en psalmvers.

-Jag kan den, viskar Brynge snabbt och slänger upp handen. Jag följer snabbt efter med min hand, kallt räknande med att jag får inte frågan två gånger i rad. Jag kan inte psalmversen!

Till saken hör också att ingen annan i salen räckte upp handen på dessa två frågor, fast säkert flera stycken kunde både trosartiken och psalmversen. Brynge fick förstås frågan.

 

När Brynge var klar med psalmversen och prästen och sa bra, hördes ett brak…………..

Det var när rektorn reste sig så häftigt att stolen rasade in i väggen bakom honom, och rektorn försvann med raska steg ut ur salen. Så här efteråt funderar jag på om vi kunde blivit anklagade för dråp på grund av kunskap. En pion hade sett blek ut mot rektorns ansiktsfärg vid det tillfället, så stroken var inte långt borta.

 

Som slut på histioren kan säjas att vi blev konfirmerade alla tre.

 

Leif

 

 

 

pafabsmall.jpg

logganordinsmall.jpg

staellningsbyggarna2-2.jpg

jamtkrogensmall.jpg

bracke-kommunsmall.jpg

Sojnosmall.jpg

halogosmall.jpg

handelssmall.jpg

ica-braeckesmall.jpg

madelenesmall.jpg

mittradiosmall.jpg

mamedia2.jpg

nystlogosmall.jpg

BSK2.jpg

  facebook.jpg

Sponsorsidan